Det som alla sitter o tänker på, när ni kör bil.

Det var flera år sen sist jag använde detta mediumet.
Idag tycker jag att det är mer exemplariskt än (utan att namedroppa) andra internetmedium.

Som jag ser det är det fem år sen jag sist använde denna bloggen.
Mycket har hänt.
Snabb återblick,

Jag flyttade till jokkmokk bodde där. (från skåne)

Flyttade till Vuollerim till eget hus och halv häst.

Sen flyttade jag ut och till Luleå för att studera, men jag började med att köra taxi.
och har gjort det i ca två tre år nu snart.

Idag när jag satt i taxibilen. började jag tänka på yrket som det är.
Jag var ganska uppgiven över att det blivit plusgrader igen. Det var väldigt dåligt före på vägen.

Sitter i en av de som jag anser vara värsta bilarna i yrket, men som ändå fått stort genomslag och jag kört allra mest inom yrket, en minibuss, av ett väl ansett märke, Som har bakhjulsdrivning, väldigt lätt i rumpan och dålig antispin/sladd. För en del åkare är detta ett bra märke att köra taxi med. 
Detta är bara mina åsikter, fast det finns många som delar den med mig.
Jag kör gärna en vanlig personbil av samma märke.

Iallafall Min dag har börjat, det är slask överallt snö tinar och det är blött. Mitt pass går från 7-18. Min hjärna börjar spinna på, några timmar bakom ratten de senaste åren har satt sina rutiner. Man läser av sina medtrafikanter.

Hjärnan börjar verkligen spinna nu. Nu har man vaknat till sitt fulla.
Många andra medtrafikanter tänker säkert. Bara jag tar mig till jobbet säkert, men detta är mitt jobb. när ni kommer fram till jobbet och sätter er på antingen kontorsstolar, receptioner, kundmottagningar, industriarbetare, vårdpersonal, sitter vi i våra hjullastare, lastbilar, bilar, vägmaskiner. 
Alla som jobbar på eller kring vägarna. Vi är på vårat jobb. Vi kan inte släppa vårat fokus ifrån det vi gör.
Vi har ansvar för alla medtraffikanter. De som sitter i sina bilar, eller går på vägen, cyklar trots att det är (enligt mig) bättre att gå i detta väglaget. 

En dam som går över övergångsstället vid Kulturens hus i Luleå.
Hon som tar skydd eller försöker på nått sätt försvara sig när jag ser att hennes barnvagn fastnar i snön och stannar upp precis som jag ska passera, jag ser detta jag förstår tillräckligt för att gira undan utan att något händer. För mig förstår jag inte hennes anledning att försöka blockera bort något, om det är vatten eller att hon tror att hon ska bli påkörd, jag är flera meter ifrån henne i sidled. och inget vatten skvimpar upp på henne.

På väg in med skolbarn från gammelstan på 97:an så stannar trafiken upp, jag vet inte om någon mer än jag får panik och en adrenalinrush när jag inte litar på bilens bromsförmåga, jag vet att den är väl servad. Jag vet att ingenting är fel på den, men hur är väglaget just här?
Bilen framför mig bromsar in ganska hastigt. tänker han på att det finns något bakom sig.
Man spelar cool, att man fejkar situationen, i liknande situationer då hjärtat sitter i halsen, finns alltid tusen sätt att skrämma upp en medtrafikant, en situation som man inte kunnat läsa av. När någon byter fil framför en utan att blinka, en cirkulationsplats, då de ska svänga runt men inte blinkar, eller korsning där de svänger ut mitt framför en utan att blinka. finns tusen saker som kan hända och händer varje dag. Våran vardag.

När bilen kämpar sig fram i snömodd och jag inte vill stanna, Kunden skriker till att hon bor här o jag ska stanna, då jag säger att jag vet om det, men jag vill köra runt, så att hon inte behöver gå runt i djupsnön, eller att jag behöver sätta mig på det förrädiska underlaget.

När en bil plötsligt slänger i backen och börjar backa, utan att titta i backspegeln. 

Jag vet att jag gör mina missar också.
Jag har ett temprament, jag tycker inte om folk som ligger i fel fil, inte blinkar, inte släpper fram i korsningar som är dubbelfiliga, och de envisas att ligga i ytterfilen, då jag vill komma ut. 
Jag kan själv backa, ibland, Jag försöker vara observant, men det är inte kul att folk springer bakom bilen, eller kör bakom bilen när de ser att mina backlysen är på.
Jag har aldrig kört på en annan människa, då jag backar vill jag helst slippa risken med, så kul kan det inte vara.
I andra situationer får andra skylla sig själv. 

När vi kör på vägen är det våran väg, när det är krogkväll så finns det en passage i Luleå som många tar för att unvdika att gå 20-50 meter längre väg, till en gångtunnel under. Den går över en högt traffikerad väg. Som många taxibilar kör vid. Jag brukar alltid slå på hellysena där så att de ser att man kommer, i enstaka fall har jag fått tuta, som på en flock renar.
Dumma tröga djur som står på vägen och inte fattar att flytta sig, eller se sig om, lapar upp spriten från sina flaskor, som renar slickar salt från vägen. In i dimman.
  Jag har bländat polisen när jag kom där. En gång. 
Polisen gör ingenting åt de folken trots att det varken är övergångsställe eller på liknande sätt en personövvergång där.
 Många taxikollegor säger att blir någon påkörd där så är det deras eget fel. Iallafall säger jag det. jag kan inte hållas ansvar för alla andras handlingar i trafiken för nångång kommer nån bli påkörd där. Då kommer det ta hus i helvete!
 Först då, när någon ligger där.

Lagar som existerar om övergångsställe är jag fruktat konsekvent med, jag har väjningsplikt på alla som går eller leder cyklar, men cyklar de försöker jag få dom observanta på att de är deras fel. Flera gånger har jag tvärnitat för att inte köra på någon fotgängare som plötsligt står mitt framför motorhuven. Ibland har man missat dom, ibland har man inte förstått att de är på väg över. 
Står de o pratar med någon vid ett övergångsställe ser det oftast inte ut som att de ska gå över vägen.
De vägrar söka ögonkontakt, många gånger kan de gå med blicken i marken. Eller i mobilen.

 Jag blir sällan aggresiv i trafiken. Kanske när man kör fredag lördag, krogen stänger man har skrikiga kunder. Man vill bara bli av med dom fort, jag vet själv hur jag är när jag är i fyllan. 
 Men när jag sätter mig i en taxi. Om jag får tillfälle att vara ute på krogen o svina, som jag kallar det, ser jag till att försöka prata i normal samtalston att inte försöka ragga på taxichauffören, dumpa priset, veta vart jag ska någonstans och sitta still.
 Jag försöker säga till om jag mår illa, att jag inte kan genomföra resten av taxiresan utan att göra på mig på ett eller annat sätt.

Jag litar på min körförmåga, jag måste lita på bilens  förmåga också och aldrig köra över dess förmåga eller min.
 Det är mitt ansvar som chaufför att bilen jag kör, att den funkar, däcken är ok, bromsarna, ja allting från tvätt o inredning till utrustning och prestanda.
En bra åkare lyssnar när man säger att bilen har problem och man vägrar köra.
Jag har satt mig i bilar som jag personligen vägrat köra privat, därför att åkaren har sagt att de är i fullgott skick, sen står i flera timmar utan att jag varken får betalt för det eller att jag får igång bilen.
Jag har skruvat i bilen jag senare ska köra under kvällen. Först skruvat i fyra timmar, sen har jag kört i tio. Jag älskar att skruva i bilar. Eller städa och hålla på, men när det inte är min privata, att jag är trött efter det jag gjort åkt hem och duschat av mig för att sen så fort jag kan sätta på mig taxiuniformen o sen sätta mig på min häst o köra människor, personer som lämnar sitt liv i mitt ansvar. Det krävs att jag får vara utvilad.


Men mina medtraffikanter, där kan allting hända, i händelse av att jag läser av situationen fel, eller annat, men jag litar mer på lastbilar, eller andra vägmaskiner. att de är lika skärpta som jag för de också har vägen som sin arbetsplats.

Detta är min vardag. Upp till tretton timmar sträcker sig vårat arbetspass. Det finns dagar då passen blivit längre. Trots att det ligger utanför lagen, har det blivit så långt som ibland femton timmar. Bilen måste hem, jag står mitt ute på en ödeväg någonstans i norrland, inget hotell finns, bilen finns som sovplats.

Ibland hinner man knappt äta eller springa på toa. Dag som natt.
Vissa pass börjar fyra på morgonen, andra tio på kvällen.
Det brukar inte finnas ersättare om man känner att man sovit dåligt på natten. När man har dygnsskiftning.

Jag tränar hårt, ca 6 dagar i veckan. Kampsport, Ingen stil som jag har nytta av i taxin även om jag har stött på hotfulla personer försöker man avvärja det med sitt munläder.
Ibland är jag ofokuserad på träningarna, ibland så är mitt huvud fortfarande kvar i taxin, ibland är det på väg dit. 
Träningarna är min meditation. Ett sätt att för mig slappna av. Vare sig det är kampsporten, skidorna, eller gymmet, det är det jag sysslar med på min fritid. 

Jag funderar på köpa egen bil.
Men för mig så är det kvalitet på bilen som jag vill ha inte något som går igenom av de nya förordningarna om miljöbilar. gränsen gör att jag inte kan köpa en som har drivning på alla fyra hjulen. Om jag vill äga en egen taxi.
För mig så tycker jag att miljön är väldigt viktig, men om jag ska tumma på säkerhet i trafiken, eller miljön.
Så blir det att tumma på miljön.
Jag är konsekvent med säkehetsbälte också, men sätter de sig i taxin så måste jag upplysa resenärerna om att det existerar bälten. Gör jag inte det så kan jag åka på bötern i en kontroll.
Det är inte så kul att vara orsaken att någon sitter i rullstol eller ligger i en kista. 
vare sig det är mitt fel eller den som ligger där.

Ett förlåt räcker inte långt.

Jag hoppas bara detta kan komma fram till någon som kan tänka om och tänka rätt...

Min vardag lämnar ditt liv i mina händer, varje gång du sätter dig i min taxibil.

Många tycker säkert nu att varför kör du taxi om du nu inte tycker om riskerna med det.

Jag älskar att köra taxi vissa dagar. Andra kan jag verkligen hata det. Det är så med alla jobb.
Jag tycker att jag är bra på att köra bil, det borde man bli, annars har man inte i denna branchen att göra.
jag tycker om variationen med jobbet. att ibland köra sjukresor, gamla pensionärer som ska hem eller iväg på något kafferep. prata med dom. att ibland köra ungdomar, till skolan, eller folk till krogen. Hem ifrån krogen inte lika kul, alltid. Man tar det goda med det onda som med allting.
Jag älskar mina kollegors sjuka humor, de få gånger vi står o surrar, ibland kan det bli flera timmar. En nedtrappning då vi kört krogfolk. Alla sjuka möten med folk. 
Alla sjuka frågor som resenärer ställer. Det blir en del. Oftast förekommer standardfrågorna. 

En fråga som jag tycker kan tas upp här är när jag stannade utanför mitt universitet och började surra med gäng som stod därute.
En tjej förstod inte att jag också försöker vara studerande
Hon ställde frågan. 
"Gör det dig lycklig att köra taxi?"
"Definiera lycklig?" var min motfråga.
"Ja alltså, är det ditt mål i livet, det som gör dig glad att köra taxi, fyller det upp ditt liv."
"Nej"

Hennes definition på lycklig stämmer inte in på vad jag tycker förfyller mig.
Men det kan vara en väg dit. Jobbet ger en medel att uppfylla ens livs mål.
Min träning gör mig lycklig.
Mina vänner gör mig lycklig.
Min familj gör mig lycklig och ibland uppgiven.
Min egen bil gör mig lycklig.
Att vakna upp på morgonen, ger lycka det med.

Lycka är vad vi själva definierar det som.
och lycka är att varje dag göra sitt bästa för att förbättra sig själv inom de aspekter man
vill bli bättre i.
Vill man bli bättre på att göra något. 
Är det bara en själv man kan vända sig till.