Träningsvärk i hjärnan

För ett tag den gick jag in på styrkelabbet.se s hemsida. För efterforskning. Efter ha läst delar ur den och flera andra träningshemsidor, inser jag att det krävs flera saker för att klara sig i sin träning.

Ett bra träningsschema och dagbok för det.
Att man sen håller sig till det träningsschema som man förutsatt att köra, det kräver tid för att det ska ge resultat. Det mäter du med hjälp av dagbok och ihärdighet.

Utstakade mål.
Vare sig ens mål är att gå upp i vikt ner i vikt, öka minska dikten-datten hit o dit, ska man ha ett mål och skriva upp vägen dit där hör dagbok också till. Få en morot för varje mål som ni uppnår, inte en som är relaterad till att ni förlorar målet igen.

Att ha motivation vilja och tid
Det är ytterst viktigt att ha en stabil miljö där man kan återfinna sin energi för att genomföra målen, det är lätt att störas av yttre faktorer alldeles för lätt, för mig är det en inställning att inte oroas av något jag inte kan påverka. Men det jag kan påverka kan jag försöka ändra på och oroas över.

Hjälpmedel för att förverkliga sina mål och kunskap om hur målen ska förverkligas
Mycket idag handlar om vikt och styrka. En vis man sa en gång till mig att man kan va smal och ändå överviktig för man inte klarar bära sin vikt, och vice versa, man kan va fet och vältränad.
För detta finns hjälpmedel såpass att jag tror mina syskon om de lyssnar på mig denna gången tar mina råd till sig. Det går att gå ner i vikt med dietshakes, det imponerar på mig, för jag hade aldrig klarat av det sättet. Men det är en Quick-fix. För att sen klara resten av livet ska man äta vanlig mat, ha då en app i eran telefon som ni loggar allting. Det finns flera bra på marknaden. Själv kör jag med myfitnesspal.

För att förbränna fett krävs muskler, därför krävs en bra bas också. Inte bara ett energiunderskott, visst jag vet du litar på din pt mer, men det är för mig slöseri med pengar, allting finns att läsa på internet. Internet är ett hjälpmedel, där det står mycket som går emot vartannat, men en sak är gemensamt, energiunderskott, muskelträning mer proteiner för att undvika nedbrytning av onödigt mycket muskler i samband med viktnedgång.
I samband med att bygga muskler krävs energiöverskott, det behöver jag väl inte säga?
I samband med att förändra sin kropp, det får du själv figurera ut.
Sen är alla olika. Men belastningen tas från dig att tänka på kalorier, upp/nedgång i vikt så länge du har ett hjälpmedel som håller koll på dig åt det. Speciellt om man inte har tid eller lust att skriva en dagbok. Det enda som ligger på dig är ansvaret att fylla i korrekt.

Hitta en träningsmetod och lokal där ni trivs, kläder som är bekväma och snygga för er.
Detta är svåraste punkten tycker jag, det genomsyras också även att jag delvis inte håller med om detta, jag kanske är för självsäker eller skiter i saker som händer runtomkring mig. Det är jag och min träningspartner som det cirkulerar runt. Ingen mer om man inte stöter på vänner.
Vi tränar mest för oss själva. Men runt andra som har liknande mål, respektera att andra använder samma maskiner också påverka sånt du kan påverka och var artig mot andra.

För en nystart eller start krävs det att man känner sig bekväm där man tränar. Korrekt bemött, kläderna sitter bra, och flera andra aspekter.

Man känner sig bekväm i sig själv, detta är delvis därför man går till träningslokalen, man känner sig inte bekväm med sig själv, skit i det, det är ingen som är det, det viktiga är att man känner sig bättre när man går därifrån.
Det sa jag du tränar för dig själv, det är viktigt att du trivs där du tränar, att du längtar dit.
Till detta kan man också tillägga att musik som du tycker är bra hjälper till, ett bra soundtrack är alltid motiverande.

Att inte vara rädd för att ta ut sig och svettas.
När jag tränade i Jokkmokk styrkelyftsklubb kom jag under en joggingrunda, på maskin, i kontakt med en äventyrsresare, Lars Monsen.
Han och jag är av samma övertygelse, man ska inte vara rädd för att svettas, många som är på gymmet är det, främst tjejer känns det som, går dit översminkade och lyftet lätt och får ingen förbättring. Även killar gör samma sak, kanske inte sminket men tränar pumpar vikter sen drar hem. Detta är i olika relation till vad du tränar till för mål. Men enligt mig kan man inte nå träningsmål utan att öka i temperatur och börja svettas.
Detta går direkt emot det förra, faktiskt inte, om du känner dig obekväm med att svettas får du ändra din mentala inställning till att svettas till att du känner dig bekväm med det.

Vila och träning går hand i hand. Så går en sund livsstil.
Vila mellan träningarna är ytterst viktigt som att träna, detta kan man om man samlar kunskap om träning, det är ytterst dumt rent ut sagt idiotiskt att inte vila efter du tränat, eller skadat dig. Samma sak går det inte att tro att alkohol eller andra droger som bryter ner kroppen funkar på ett positivt sätt med träning, dvs, ska du supa o röka och knarka eller dopa dig går du fetbort som en vettig tränings o fitnessperson. I min värld. Jag vet att en del inte håller med mig i detta, allting är ju i korrelation till dina mål. Men inte mina.

Att gå på träningslokalen och verkligen göra något.
Detta kan vara det viktigaste, att när man väl är på lokalen, göra något. Min första kontakt med ett gym gjorde att jag testade varje maskin, varpå en som jobbade där tyckte att det ger ju inte mig något att pilla på en maskin här å där.
Det är socialt att va på lokalen men det ska ge dig något också.

Med detta kan jag lämna er till vidare läsning.

Jag har mer att tillägga med kommer inte på det nu. Dock lämnar jag en länk om en sak jag tycker kan ge mer att tänka på.

http://www.leangains.com/2011/09/fuckarounditis.html?m=1

Om att aldrig ge upp

Nu när det börjat vårstorma känns det som man kan ta tag i saker igen,
Det främsta jag insett under vintern och delvis våren också är att:

1. Inte har en utbildning på papper eller bevisade kunskaper om alltings relation till vartannat, det är skitsamma om man kan allting om man ändå inte har papper på allting, eller åldern inne.
Jag ska ta tag i mina kunskaper o bli tagen på allvar i det jag kan, och det jag vill veta mer av.

2. Man måste ha pondus att trycka på för det man vet är rätt. Jag är numera fruktat less på be om saker på ett ödmjukt sätt, visst man ska visa respekt och omtanke och tacksamhet mot vissa saker i livet. Om de visar det tillbaka.
I min perfekta värld behöver man inte trycka på mer än en gång. Man behöver inte be mer än en gång.

3. Ingenting är givet, allting kräver en aktion av dig. Med det menar jag att du skapar dig själv inte tvärtom, visst man blir influerad av media, till viss grad tills, när man uppnår ett självmedvetande då kan man påverka sig själv till att bli den man vill vara och det kräver en vilja att förändras som i sin tur kräver styrka och energi.
Energi som man ibland inte har, då mycket annat påverkar en och stjäler en på energi. De tillfällena måste man stanna upp.

4. Den fjärde punkten i detta håller ihop med trean, litegrann. Målen man ska ha ska vara nåbara inom en viss tidsrymd och mätbara på något sätt. Kan man inte mäta sina framgångar eller motgångar blir det fort tråkigt. Och det suger ur en energi till att förbättra sig själv.

5. Detta är en punkt som jag ser som den sista i mitt änsålånge allmänvetande kverulerande.
Den handlar om att man måste ha en viss inställning. Inställningen och mentaliteten att aldrig ge upp, att ingenting är omöjligt, men nu säger ni till mig att jag sa att man ska ha nåbara mål, ja. Men med denna inställningen är väl inget omöjligt?
Allting är på nått sätt nåbart för alla, utefter kunskaper, förutsättningar och andra behov. Eller?
Det är svårt att ingjuta detta i någon annan det måste finnas en gnista där som kan tändas, jag har försökt tända den i andra, dock är det väldigt enkelt att va lat, bekväm och enkel.
Det är enklare att ge upp än att kämpa! Det är svårt att ändra ett kan inte orkar inte vill inte till, ett jag kan jag orkar jag ska klara av detta.

Jag ska inte ge upp. Det är min personliga övertygelse i detta jag ska leta upp drömmar och uppfylla dom. Vad ni vill? Det är helt upp till er. Men det börjar idag nu med er.
Ta inte saker för givet, ta er själva på allvar.

Vägen Fram är alltför gropig och skräpig. - Mellan hjärtat och Yrket.

En sak som hände när jag bodde i Norrtälje var att jag skulle in i Stockholm.Till universitetet där då det var en spelning där av VNV Nation.

Dock så missade jag bussen och orädd som jag var på den tiden och även nu, gick jag så långt jag kom och sprang. Till den sista hållplatsen som låg inom tätortsgränsen.
 Där var det bara tummen upp som gällde, jag kom inte längre, nästa buss gick på aldeles för lång tid för mig att känna att jag hade tid att vänta på den. 

 Efter att det passerat flertalet bilar kom det till slut en taxibil, som körde inom Stockhom taxi-regi förbi och stannade. En av de vita som man skulle kunna säga idag om han.

Killen som körde bilen var invandrare han bröt på något språk som jag inte vet vad det kan ha varit, kanske farsi, eller arabiska. I dag har jag glömt.

Vi pratade vägen in och glöm inte, jag var aldeles för ung och osäker på denna tiden. men vi fick tiden att gå. Vi pratade om varför han plockade upp mig.
Han sa att han var invandrare vilket framgick av hans brytning och att han hade börjat köra taxi när han kom till sverige. Jag minns ingenting om hans utbildning eller hans annars kulturella inställningar eller religionsinställningar, vilket jag varken nu eller då bryr mig om.

Det framgick även varför vårat möte skedde, han hade kört ett äldre par tillbaka till Norrtälje som hade varit på lokal inne i Stockholm. På den tiden kostade en taxiresa multum för mig, och jag tyckte att 200 kr för en taxi var dyrt. Så att de åkte hela vägen från Stockholm till Norrtälje var för mig ett oförståeligt mysterium, de måste ju vara miljonärer nästan för en sån resa.

Varför han plockade upp mig sa han också.
Det var för att han var av inställningen att vi måste hjälpa varandra med det vi kan. Det finns för mycket elände och negativa händelser i världen för att vi inte ska kunna vara medmänniskor till varandra ett tag.
Att göra något gott.
Karma kan man kalla det också. Gör man en godhjärtad handling utan tanke på vad det gör för en, så får man tillbaka något också.

Jag försöker hjälpa där jag kan. 
Ibland när jag kör taxi, vilket är då jag mest kommer i kontakt med andra människor. Eller att skjutsa eller hjälpa kompisar där jag kan då jag är ledig, oavsett om jag sover eller inte. då de hör av sig.
 Jag brukar kalla de körningarna barmhärtighetskörningar, eller samaritkörningar.
Det har hänt nångång man stöter på en vilsen liftare när man är påväg någonstans, eller några strandade personer. Kanske man precis har loggat ur eller ska sluta. Eller så ser man någon med ett blödande sår som får åka annat än pling-pling-taxi, till plåsterhuset.
Ibland är man bara på väg hem. Från en grannkommun.

Dom händer alltför sällan, man får hjälpa andra, på andra sätt. 
Det ger mig ett mervärde att få hjälpa en gammal pensionär till o från deras kärestas gravsten, hem eller till kafferep, blinda, rullstolsburna. att leda dom eller hålla dom om armen när man hjälper dom in eller ur bilen. Lyssna på dom om de har något att berätta, ibland ser man att de tänker på svunna tider, med gråten i halsen. De tillfällena kan jag ge en stabil hand att hålla i.

 De där små tacksamheterna man får varje gång. Sjukresorna är jättekul, man får höra anekdoter om vägen, vägmärkena, vem som har bott var eller kan ha djupa diskussioner, om alltmöjligt, som båda finner som intressen.

Därför gör det mig arg och bitter på andra kollegor, som kommer in och domderar om negativiteten i yrket.
Att det inte får något för det de gör för företaget, att allting är åt helvete, sitter och baktalar chefer om saker de inte har något med att göra eller andra kollegor som säger jävla svartskalle, jugge, ali, eller fitta.
Att de sitter och är bittra är inte någon annans fel än deras egen inställning i mina ögon.

För att kränka en annan chaufför. Vi är alla chaufförer av samma yrkesgrupp, vare sig vi är svenskar, finnar, araber, afrikaner, jugoslaver, vityssar eller kvinnor
 Vårat yrke är ytterst färgat av sexistiska, rasistiska kränkningar och kommentarer.

Vi har en ytterst hård vänskaplig jargong, fast de gånger det går över gränsen för skämt står jag inte bakom de kommentarerna eller värderingarna.

En del av oss har svårt med språket. Visst jag kan själv tycka det är sjukt kul när man hör de som bryter, på ett annat språk, eller de som har en dialekt man inte förstår.

Jag ska inte hyckla. Jag har haft min beskärda del av kunder som jag tyckt varit jobbiga, oavsett vars de kommer ifrån tycker jag att de mest irriterande är att sitta och ha en kund som pratar så högt att man får ont i sina öron.

 Men jag står inte brevid en person när de säger att de är en jävla invandrare, eller någon annan kommentar man kan säga. Som direkt blir en kränkning.

Det är skillnad på att skämta om en sak och mena allvar, att man ser ner på en annan person för att den är född och uppväxt i ett annat land, har en annan hudfärg, kön eller ett annat språk i grunden. 
Om vi tycker det är så otrevligt att jobba med dom så kan vi ju söka oss till något annat.

Det är samma sak med allt, bo inte i ett land som har kallt om ni gillar värme, gnäll inte på saker ni själva kan ändra på bara ni la ner energin på gnället på att förändra för er själva istället.

Vi har haft lyckan att slippa många saker som andra fått genomlida, vi är bortskämda, ouppfostrade, slynglar som inte kan värdesätta saker på ett skäligt sätt.
 Män har aldrig heller fått uppleva den sexisitska diskriminering som existerar. 
På den kan jag inte kommentera så mycket, bara att om man försöker städa undan på sin arbetsplats, så fattas bara ett förkläde som gör att man hör hemma i köket.

Det finns inte många saker som rättfärdigar att slå ner på en person. 
En sak man inte många gånger önskar göra efter man fått erfara eller genomlida samma saker som en som är politisk flykting eller på något annat sätt flytt sitt land för att komma till något där de kan bygga upp något.
Man ska inte döma någon förens man gått en mil i dess skor.

Om man pratar om de som har invandrat i sverige. Många man pratar med längtar hem. 
Men på grund av vissa orsaker så kanske de inte kan, eller vill flytta tillbaka hem. Men den platsen finns alltid i deras hjärta.

Den platsen är den platsen de har sina barndomsminnen, oavsett om stället idag är sönderbombat, skjutet eller liknande. Min hemort är det inte, jag längtar inte dit. men den finns alltid i mitt hjärta och de som bor där bär jag med mig. Jag kan besöka den när jag vill.

Idag gissar jag att jag vill säga, diskriminera inte, säg inget som kan få personen du säger det till att känna sig kränkt. 
oavsett om det är till en kvinnlig eller manlig kollega, invandrare, eller annan svensk. 

 Du vet inte hur den andra personen tar det och om det är en person som du inte känner har du ingen aning om vad den personen har gått igenom för att få nå fram till den de är idag.

Jag tycker att alla har rätt till sina åsikter, men dom ska kunna rättfärdiga dom också, de ska ha en orsak att tycka och tänka som de gör.
 Men jag ska ha rätt att även ha mina åsikter och att berätta att den personen som jag tycker har fel i sina.