Vägen Fram är alltför gropig och skräpig. - Mellan hjärtat och Yrket.

En sak som hände när jag bodde i Norrtälje var att jag skulle in i Stockholm.Till universitetet där då det var en spelning där av VNV Nation.

Dock så missade jag bussen och orädd som jag var på den tiden och även nu, gick jag så långt jag kom och sprang. Till den sista hållplatsen som låg inom tätortsgränsen.
 Där var det bara tummen upp som gällde, jag kom inte längre, nästa buss gick på aldeles för lång tid för mig att känna att jag hade tid att vänta på den. 

 Efter att det passerat flertalet bilar kom det till slut en taxibil, som körde inom Stockhom taxi-regi förbi och stannade. En av de vita som man skulle kunna säga idag om han.

Killen som körde bilen var invandrare han bröt på något språk som jag inte vet vad det kan ha varit, kanske farsi, eller arabiska. I dag har jag glömt.

Vi pratade vägen in och glöm inte, jag var aldeles för ung och osäker på denna tiden. men vi fick tiden att gå. Vi pratade om varför han plockade upp mig.
Han sa att han var invandrare vilket framgick av hans brytning och att han hade börjat köra taxi när han kom till sverige. Jag minns ingenting om hans utbildning eller hans annars kulturella inställningar eller religionsinställningar, vilket jag varken nu eller då bryr mig om.

Det framgick även varför vårat möte skedde, han hade kört ett äldre par tillbaka till Norrtälje som hade varit på lokal inne i Stockholm. På den tiden kostade en taxiresa multum för mig, och jag tyckte att 200 kr för en taxi var dyrt. Så att de åkte hela vägen från Stockholm till Norrtälje var för mig ett oförståeligt mysterium, de måste ju vara miljonärer nästan för en sån resa.

Varför han plockade upp mig sa han också.
Det var för att han var av inställningen att vi måste hjälpa varandra med det vi kan. Det finns för mycket elände och negativa händelser i världen för att vi inte ska kunna vara medmänniskor till varandra ett tag.
Att göra något gott.
Karma kan man kalla det också. Gör man en godhjärtad handling utan tanke på vad det gör för en, så får man tillbaka något också.

Jag försöker hjälpa där jag kan. 
Ibland när jag kör taxi, vilket är då jag mest kommer i kontakt med andra människor. Eller att skjutsa eller hjälpa kompisar där jag kan då jag är ledig, oavsett om jag sover eller inte. då de hör av sig.
 Jag brukar kalla de körningarna barmhärtighetskörningar, eller samaritkörningar.
Det har hänt nångång man stöter på en vilsen liftare när man är påväg någonstans, eller några strandade personer. Kanske man precis har loggat ur eller ska sluta. Eller så ser man någon med ett blödande sår som får åka annat än pling-pling-taxi, till plåsterhuset.
Ibland är man bara på väg hem. Från en grannkommun.

Dom händer alltför sällan, man får hjälpa andra, på andra sätt. 
Det ger mig ett mervärde att få hjälpa en gammal pensionär till o från deras kärestas gravsten, hem eller till kafferep, blinda, rullstolsburna. att leda dom eller hålla dom om armen när man hjälper dom in eller ur bilen. Lyssna på dom om de har något att berätta, ibland ser man att de tänker på svunna tider, med gråten i halsen. De tillfällena kan jag ge en stabil hand att hålla i.

 De där små tacksamheterna man får varje gång. Sjukresorna är jättekul, man får höra anekdoter om vägen, vägmärkena, vem som har bott var eller kan ha djupa diskussioner, om alltmöjligt, som båda finner som intressen.

Därför gör det mig arg och bitter på andra kollegor, som kommer in och domderar om negativiteten i yrket.
Att det inte får något för det de gör för företaget, att allting är åt helvete, sitter och baktalar chefer om saker de inte har något med att göra eller andra kollegor som säger jävla svartskalle, jugge, ali, eller fitta.
Att de sitter och är bittra är inte någon annans fel än deras egen inställning i mina ögon.

För att kränka en annan chaufför. Vi är alla chaufförer av samma yrkesgrupp, vare sig vi är svenskar, finnar, araber, afrikaner, jugoslaver, vityssar eller kvinnor
 Vårat yrke är ytterst färgat av sexistiska, rasistiska kränkningar och kommentarer.

Vi har en ytterst hård vänskaplig jargong, fast de gånger det går över gränsen för skämt står jag inte bakom de kommentarerna eller värderingarna.

En del av oss har svårt med språket. Visst jag kan själv tycka det är sjukt kul när man hör de som bryter, på ett annat språk, eller de som har en dialekt man inte förstår.

Jag ska inte hyckla. Jag har haft min beskärda del av kunder som jag tyckt varit jobbiga, oavsett vars de kommer ifrån tycker jag att de mest irriterande är att sitta och ha en kund som pratar så högt att man får ont i sina öron.

 Men jag står inte brevid en person när de säger att de är en jävla invandrare, eller någon annan kommentar man kan säga. Som direkt blir en kränkning.

Det är skillnad på att skämta om en sak och mena allvar, att man ser ner på en annan person för att den är född och uppväxt i ett annat land, har en annan hudfärg, kön eller ett annat språk i grunden. 
Om vi tycker det är så otrevligt att jobba med dom så kan vi ju söka oss till något annat.

Det är samma sak med allt, bo inte i ett land som har kallt om ni gillar värme, gnäll inte på saker ni själva kan ändra på bara ni la ner energin på gnället på att förändra för er själva istället.

Vi har haft lyckan att slippa många saker som andra fått genomlida, vi är bortskämda, ouppfostrade, slynglar som inte kan värdesätta saker på ett skäligt sätt.
 Män har aldrig heller fått uppleva den sexisitska diskriminering som existerar. 
På den kan jag inte kommentera så mycket, bara att om man försöker städa undan på sin arbetsplats, så fattas bara ett förkläde som gör att man hör hemma i köket.

Det finns inte många saker som rättfärdigar att slå ner på en person. 
En sak man inte många gånger önskar göra efter man fått erfara eller genomlida samma saker som en som är politisk flykting eller på något annat sätt flytt sitt land för att komma till något där de kan bygga upp något.
Man ska inte döma någon förens man gått en mil i dess skor.

Om man pratar om de som har invandrat i sverige. Många man pratar med längtar hem. 
Men på grund av vissa orsaker så kanske de inte kan, eller vill flytta tillbaka hem. Men den platsen finns alltid i deras hjärta.

Den platsen är den platsen de har sina barndomsminnen, oavsett om stället idag är sönderbombat, skjutet eller liknande. Min hemort är det inte, jag längtar inte dit. men den finns alltid i mitt hjärta och de som bor där bär jag med mig. Jag kan besöka den när jag vill.

Idag gissar jag att jag vill säga, diskriminera inte, säg inget som kan få personen du säger det till att känna sig kränkt. 
oavsett om det är till en kvinnlig eller manlig kollega, invandrare, eller annan svensk. 

 Du vet inte hur den andra personen tar det och om det är en person som du inte känner har du ingen aning om vad den personen har gått igenom för att få nå fram till den de är idag.

Jag tycker att alla har rätt till sina åsikter, men dom ska kunna rättfärdiga dom också, de ska ha en orsak att tycka och tänka som de gör.
 Men jag ska ha rätt att även ha mina åsikter och att berätta att den personen som jag tycker har fel i sina. 

Ett brev till framtiden.

Jag sitter på soffan och syr på ett par trasiga byxor, ett par träningsbyxor som jag har slitit såpass att
de gått sönder i grenen. Det blev en funktionabel lagning, det kommer du lära dig med mig, det ska funka, det behöver ej vara snyggt. Fast man ska göra det så bra man kan. 

Inte för att det är mina favoritbyxor eller att jag är snål. Men för att jag tycker att vissa saker i vårat konsumtionssamhälle kan man värna om. 

Jag är faktiskt ganska fattig nu, jag känner mig definitivt inte rik. Eller bortskämd. 

Men det är inte det som oroar mig nu. Jag undrar, för jag vet att du är på väg, till att komma till världen. Kanske inte ännu men jag har en viss förhoppning om att en dag bli far. Och en bra sådan. 

Vad ska man lära ens barn? Att inte vara bortskämd är väl en bra start, jag tycker inte jag har varit det. Jag tycker heller inte att jag har haft en svår uppväxt. Stundvis var den inte så kul däremot, men det kommer du också att få erfara.

Men tillbaka till bortskämdheten, här sitter jag o lagar ett par byxor som är ca ett år gamla, av dagligt användande har de spruckit. Förr i tiden kunde man inte köpa nya saker hela tiden, det är bara några generationer bort, att man kanske bara hade ett eller två par skor för hela familjen. Och att man fick ärva kläder av äldre familjemedlemmar. 

Att lära sig ta handom sina saker. Vara tacksam för det man har.

Att aldrig ge upp hur tungt det än är är nog bra att lära sig, att man aldrig får allting man vill ha, men jag kommer försöka att ge dig allting, jag kommer att älska dig nog mycket så att jag skulle gå i döden för dig. Eller plocka ner stjärnorna. Men jag kommer inte alltid kunna ge dig allting du pekar på, eller vilja det. Du kommer få det du behöver.

Jag hoppas att du nångång förstår det.

Man ska ha respekt för allting, allting levandes iallafall, det säger jag som är väldigt cynisk. Men jag har mer känslor för djur som inte vet bättre, människor eller personer har oftast ett val eller kan välja medvetet vad de väljer att utsätta sig för. Du kommer lära dig det. 

Kunskap är makt, fortsätt plugga och lära dig saker, försök att alltid se något intressant i allting. Ambition är viktigt. Ha mål och drömmar, de kan ändras med tiden men fortsätt alltid att sträva emot dom.

Det finns många som försöker hitta genvägar men det finns inga genvägar, man måste lära sig allting från grunden. 

Glöm inte att ta vara på din barndom, lek så länge du kan. Ha inte bråttom att bli vuxen. Det brukar gå fort ändå o jag känner mig inte mindre barnslig idag fast jag är trettio-ish än när jag var 20-ish. 

Ha kul på vägen, skaffa vänner som du gillar att umgås med och som tycker samma tillbaka behandla varandra med respekt, säg dock alltid vad du tycker, en riktig vän accepterar att du har andra åsikter än dom. Det är lätt att falla för gruppen, men gå din egen väg. Om vänner inte accepterar dina åsikter finns det de som kommer göra det.

Utsätt dig för utmaningar, livet är och kommer alltid bestå av motgångar, att hantera nederlag är lika viktigt som att lära dig hantera framgångar. Om inte viktigare.

Alla gånger jag trott jag stått på toppen för att kastas ner på knä. Jag har rest mig upp fler gånger än vad jag minns. Förhoppningsvis står jag upp länge till.. 

Världen är upp och ner nu, försök att ha sunda ideal, fast det kommer jag få i uppgift att lära dig om. Det finns så mycket konstigt därute. Hur och vad människor gör mot sig själva eller andra kommer aldrig att sluta förvåna mig. Jag kommer inte kunna skydda dig mot allting som finns därute, alla olika influenser, modeideal eller trender. Det jag hoppas på mest är att du granskar dom med objektivitet, och inte fastnar för några osunda eller självdestruktiva.

Familjen är viktig, den kommer alltid finnas där för dig, vi kommer inte alltid att dra jämt. Men vadsomän händer. Kommer vi alltid att ta emot dig.

Jag hoppas att du inte är långt borta och att jag får leva många år brevid din sida. Kanske något syskon också, vem vet.

Så jag kan få lära dig allting jag kan och ha många roliga minnen med dig.

Jag väntar på dig med iver, vem du än är.

Din Pappa.

Mellan Internet och Sängen, Träningen och drömmen

Sätter upp mål att söka jobb idag.

Vad bra då att tex SSAB, vill att man ska ha silverlight installerat.
Det var inte det enklaste att hitta en lösning på det problemet i Linux (ubuntu).
Jag orkar inte mickla med datorer längre men ibland behöver man.

Många av forumens svar var "undvik sidor med silverlight" lätt om man inte vill söka jobb på sidor som använder silverlight.

En användbar länk var Pipelight. http://www.webupd8.org/2013/08/pipelight-use-silverlight-in-your-linux.html
Så grattis nu kan man äntligen söka jobb på tex SSAB via linux.

Ett delmål avklarat. (eller)
Visar sig att man måste skriva in ALLTING igen på SSAB's jobbsökarsida, men jag gjorde det ju för nått år sen! allting från gymnasiedatum till när jag sist var oattraktiv för arbetsmarknaden. 
Med min tur har jag väl aldrig varit "attraktiv för arbetsmarknaden" just nu verkar det som att de bara går att tjorva till. DETTA var enklare förr.. "Hej herr direktör, får jag jobba hos er?"
"JA!"
Några år efter.
"Hej herr personalchef, får jag jobba hos er?"
"Vi måste ha CV och dina Gymnasiebetyg"
"Här är dom." Sträcker över en liten ihopfäst bunt med betyg och CV.
Idag:
"Hej jag vill jobba hos er!"
"Gå in på våran hemsida, anmäl intresse, Skriv in när du är född, när och var du gick i gymnasiet, andra utbildningar, dina kroppsmått, (vid ev beställning av kläder) *kort paus för att dra in mer luft* dina tidigare arbetsgivare, mål och delmål i livet, dina fordonsbehörigheter, ögonfärg, pissprov, och slutligen skicka in ett foto på hur du ser ut och en video där du talar om vem du är."
"Tack för visat intresse"
"Jag trodde jag gjorde det nu."

Förutom det skriker träningsvärken i kroppen.
Bland det och att köra periodisk fasta samt Dukan-dieten. mår man ju toppen.
Mest ett sätt att testa sig själv. se vad man orkar och klarar av.

Många mål i år kräver att jag tappar till en viss vikt.
Jag har lovat mig själv att ställa upp i en tävling, inte en ätartävling som jag skulle för 10 år sen utan en kampsportstävling.

Då vill jag inte möta bestar som väger in på samma som jag, gör nu, dvs 101 kg.
101 kg är helt ok, om man är längre än 180 cm o väger muskler.
Men om man ser ut o känner sig lite rund om magen och är 176 så är det ingen bra.

Så därför är målet att bygga muskler och tappa vikt ner till 80 kg. Minst!

Jag gick under en glädjeperiod på att testa Dukan-dieten, (även kallad Prinsess-dieten)

Dukan dietens första vecka går ut på att bara äta proteiner. ingenting annat, man måste äta vitamintillskott för detta.
Vilket jag sent kom på. Den första veckan är till för att kickstarta fettförbränningen, lite som LCHF om man inte kört det innan kan man ju alltid googla, jag tror det är inne fortfarande med LCHF.
Antagligen kommer man in i en andra andning, som med LCHF då man börjar lukta aceton, när man når ketos.

Detta och att köra periodisk fasta samtidigt, är ju en brilliant idé. 

Periodisk fasta går ut på att man har ett "ätfönster" och ett "fastefönster" som sträcker sig över, ja vad du själv bestämmer, 5:2 har ju lite samma ideer, man svälter kroppen, fast 5:2 där får man "fasta/svälta" under två dagar, icke sammanhängande, i veckan, tänk att du har en 7 sidig tärning där du inte får slå samma siffra 2 gånger, där 1 representerar måndagen och 7 söndag.

Om ni inte känner till 5:2 från tabloiderna så har ni inte levt de senaste månaderna. vilket också skulle göra det svårt för er att ha kunskap att läsa, då ni antagligen fortfarande ligger i en kuvös eller i en barnvagga.

De finns de som är riktigt hard-core PF-are som kan fasta i upp till 20-24 timmar, och äter i kanske 6 (detta kräver ett 30 timmars dygn, vilket är lite avancerat om man inte kan basmatte) 
Medans andra som jag kör det lite softare o har 16 timmar faste-fönster, och 8 timmars ätfönster. dvs under ett dygn.

Alltså en vanlig vardag, går jag upp, (den tid jag måste och kan) och börjar äta vid klockan 13. Detta för att kunna äta sista måltiden efter träningen som slutar i vanliga fall kl 20. Då jag får äta till klockan 21.
(icke kalorihaltiga saker får jag dricka, som kaffe utan mjölk eller socker och vatten, under min fastetid)

Dukan-dieten vill också att man ska träna, (wow, vilket udda koncept, träna för att tappa i vikt)
Du ska gå i 20 minuter varje dag. Tänka sig, detta låter helt extremt. 

Om ni läste min tidigare blogg från igår, så vet ni att personligen så gör jag mer än går 20 minuter per dag. 
Jag har påbörjat min fjärde vecka av PF och har tappat ca 3 kg hit. 
Dukandieten förutspår att man kan tappa 2-3 kg på första veckan. 

Om man är styrkelyftare borde man nästan gilla denna, man får äta hur mycket proteiner som helst, men helt ärligt jag är lite less på kvarg och kyckling. Det är bara 3:e dagen :-D
Men jag är beredd att testa för att se vilka resultat det blir.
Jag mår inte dåligt, och jag känner att jag har energi att göra det jag ska.
Igår på gymmet  (jag har fortfarande inte tränat seriöst gym på länge) maxade jag 120 på marklyft och 3 reps, 3 set. (mitt max-max har legat på 160 kg).

Senare på kvällen drog jag på fightingträning, som inte blev av, dock fick jag lära ut lite kata och jogga i 20 minuter, samt prata med en som var intresserad av att komma på träningarna. 
Vi avslutade med lätt sparring, ganska soft träning och hoppas att den var givande för de som var närvarande.

Vill ni bygga muskler så har jag en annan bra länk till er.

http://www.fitnessformen.se/artiklar/aktuellt/50-tips-for-storre-muskler/

Beroende på kroppsliga förutsättningar så kan man lägga på sig 1-5 kg muskelmassa på ett år.
Tycker ni inte att 5 kg låter mycket så, vill jag ge en liknelse, gå till frysen o ta fram en 5 kg köttstycke, o tänk på att den sitter inne i eran kropp, (givetvis tinad och fördelad över era muskler).
 Det finns en massa studier på detta, Jag tycker 5 kg är groteskt mycket. Men enligt sidan 
 
http://traningslara.se/muskeltillvaxt-hur-snabbt-det-gar-och-finns-det-nagon-ovre-grans/

"Vanliga siffror som man stöter på här är en ökning i muskelmassa på ungefär 0,5-1 kg i månaden under det första året om man sköter det mesta rätt"

Enligt den så ser det ut som man kan lägga på sig upp till 12 kg på ett år, sen brukar det halveras år efter år. 

Och beroende på om man sköter det rätt eller fel ser man hur man lyckas.

Misslyckas, får du göra men aldrig ge upp.
 Misslyckas man är det bara en sak som gäller, gör det igen. upp på hästen, cykeln, skidorna, grina om du måste, bli arg om du måste men fokusera och gör om igen, tills du klarar av dina mål.