Sätter upp mål att söka jobb idag.
Vad bra då att tex SSAB, vill att man ska ha silverlight installerat.
Det var inte det enklaste att hitta en lösning på det problemet i Linux (ubuntu).
Jag orkar inte mickla med datorer längre men ibland behöver man.
Många av forumens svar var "undvik sidor med silverlight" lätt om man inte vill söka jobb på sidor som använder silverlight.
En användbar länk var Pipelight. http://www.webupd8.org/2013/08/pipelight-use-silverlight-in-your-linux.html
Så grattis nu kan man äntligen söka jobb på tex SSAB via linux.
Ett delmål avklarat. (eller)
Visar sig att man måste skriva in ALLTING igen på SSAB's jobbsökarsida, men jag gjorde det ju för nått år sen! allting från gymnasiedatum till när jag sist var oattraktiv för arbetsmarknaden.
Med min tur har jag väl aldrig varit "attraktiv för arbetsmarknaden" just nu verkar det som att de bara går att tjorva till. DETTA var enklare förr.. "Hej herr direktör, får jag jobba hos er?"
"JA!"
Några år efter.
"Hej herr personalchef, får jag jobba hos er?"
"Vi måste ha CV och dina Gymnasiebetyg"
"Här är dom." Sträcker över en liten ihopfäst bunt med betyg och CV.
Idag:
"Hej jag vill jobba hos er!"
"Gå in på våran hemsida, anmäl intresse, Skriv in när du är född, när och var du gick i gymnasiet, andra utbildningar, dina kroppsmått, (vid ev beställning av kläder) *kort paus för att dra in mer luft* dina tidigare arbetsgivare, mål och delmål i livet, dina fordonsbehörigheter, ögonfärg, pissprov, och slutligen skicka in ett foto på hur du ser ut och en video där du talar om vem du är."
"Tack för visat intresse"
"Jag trodde jag gjorde det nu."
Förutom det skriker träningsvärken i kroppen.
Bland det och att köra periodisk fasta samt Dukan-dieten. mår man ju toppen.
Mest ett sätt att testa sig själv. se vad man orkar och klarar av.
Många mål i år kräver att jag tappar till en viss vikt.
Jag har lovat mig själv att ställa upp i en tävling, inte en ätartävling som jag skulle för 10 år sen utan en kampsportstävling.
Då vill jag inte möta bestar som väger in på samma som jag, gör nu, dvs 101 kg.
101 kg är helt ok, om man är längre än 180 cm o väger muskler.
Men om man ser ut o känner sig lite rund om magen och är 176 så är det ingen bra.
Så därför är målet att bygga muskler och tappa vikt ner till 80 kg. Minst!
Jag gick under en glädjeperiod på att testa Dukan-dieten, (även kallad Prinsess-dieten)
Dukan dietens första vecka går ut på att bara äta proteiner. ingenting annat, man måste äta vitamintillskott för detta.
Vilket jag sent kom på. Den första veckan är till för att kickstarta fettförbränningen, lite som LCHF om man inte kört det innan kan man ju alltid googla, jag tror det är inne fortfarande med LCHF.
Antagligen kommer man in i en andra andning, som med LCHF då man börjar lukta aceton, när man når ketos.
Detta och att köra periodisk fasta samtidigt, är ju en brilliant idé.
Periodisk fasta går ut på att man har ett "ätfönster" och ett "fastefönster" som sträcker sig över, ja vad du själv bestämmer, 5:2 har ju lite samma ideer, man svälter kroppen, fast 5:2 där får man "fasta/svälta" under två dagar, icke sammanhängande, i veckan, tänk att du har en 7 sidig tärning där du inte får slå samma siffra 2 gånger, där 1 representerar måndagen och 7 söndag.
Om ni inte känner till 5:2 från tabloiderna så har ni inte levt de senaste månaderna. vilket också skulle göra det svårt för er att ha kunskap att läsa, då ni antagligen fortfarande ligger i en kuvös eller i en barnvagga.
De finns de som är riktigt hard-core PF-are som kan fasta i upp till 20-24 timmar, och äter i kanske 6 (detta kräver ett 30 timmars dygn, vilket är lite avancerat om man inte kan basmatte)
Medans andra som jag kör det lite softare o har 16 timmar faste-fönster, och 8 timmars ätfönster. dvs under ett dygn.
Alltså en vanlig vardag, går jag upp, (den tid jag måste och kan) och börjar äta vid klockan 13. Detta för att kunna äta sista måltiden efter träningen som slutar i vanliga fall kl 20. Då jag får äta till klockan 21.
(icke kalorihaltiga saker får jag dricka, som kaffe utan mjölk eller socker och vatten, under min fastetid)
Dukan-dieten vill också att man ska träna, (wow, vilket udda koncept, träna för att tappa i vikt)
Du ska gå i 20 minuter varje dag. Tänka sig, detta låter helt extremt.
Om ni läste min tidigare blogg från igår, så vet ni att personligen så gör jag mer än går 20 minuter per dag.
Jag har påbörjat min fjärde vecka av PF och har tappat ca 3 kg hit.
Dukandieten förutspår att man kan tappa 2-3 kg på första veckan.
Om man är styrkelyftare borde man nästan gilla denna, man får äta hur mycket proteiner som helst, men helt ärligt jag är lite less på kvarg och kyckling. Det är bara 3:e dagen :-D
Men jag är beredd att testa för att se vilka resultat det blir.
Jag mår inte dåligt, och jag känner att jag har energi att göra det jag ska.
Igår på gymmet (jag har fortfarande inte tränat seriöst gym på länge) maxade jag 120 på marklyft och 3 reps, 3 set. (mitt max-max har legat på 160 kg).
Senare på kvällen drog jag på fightingträning, som inte blev av, dock fick jag lära ut lite kata och jogga i 20 minuter, samt prata med en som var intresserad av att komma på träningarna.
Vi avslutade med lätt sparring, ganska soft träning och hoppas att den var givande för de som var närvarande.
Vill ni bygga muskler så har jag en annan bra länk till er.
http://www.fitnessformen.se/artiklar/aktuellt/50-tips-for-storre-muskler/
Beroende på kroppsliga förutsättningar så kan man lägga på sig 1-5 kg muskelmassa på ett år.
Tycker
ni inte att 5 kg låter mycket så, vill jag ge en liknelse, gå till
frysen o ta fram en 5 kg köttstycke, o tänk på att den sitter inne i
eran kropp, (givetvis tinad och fördelad över era muskler).
Det finns en massa studier på detta, Jag tycker 5 kg är groteskt mycket. Men enligt sidan
http://traningslara.se/muskeltillvaxt-hur-snabbt-det-gar-och-finns-det-nagon-ovre-grans/
"Vanliga siffror som man stöter på här är en ökning i muskelmassa på
ungefär 0,5-1 kg i månaden under det första året om man sköter det mesta
rätt"
Enligt den så ser det ut som man kan lägga på sig upp till 12 kg på ett år, sen brukar det halveras år efter år.
Och beroende på om man sköter det rätt eller fel ser man hur man lyckas.
Misslyckas, får du göra men aldrig ge upp.
Misslyckas man är det bara en sak som gäller, gör det igen. upp på hästen, cykeln, skidorna, grina om du måste, bli arg om du måste men fokusera och gör om igen, tills du klarar av dina mål.
Wednesday, February 12, 2014
Tuesday, February 11, 2014
Det som alla sitter o tänker på, när ni kör bil.
Det var flera år sen sist jag använde detta mediumet.
Idag tycker jag att det är mer exemplariskt än (utan att namedroppa) andra internetmedium.
Som jag ser det är det fem år sen jag sist använde denna bloggen.
Mycket har hänt.
Snabb återblick,
Jag flyttade till jokkmokk bodde där. (från skåne)
Flyttade till Vuollerim till eget hus och halv häst.
Sen flyttade jag ut och till Luleå för att studera, men jag började med att köra taxi.
och har gjort det i ca två tre år nu snart.
Idag när jag satt i taxibilen. började jag tänka på yrket som det är.
Jag var ganska uppgiven över att det blivit plusgrader igen. Det var väldigt dåligt före på vägen.
Sitter i en av de som jag anser vara värsta bilarna i yrket, men som ändå fått stort genomslag och jag kört allra mest inom yrket, en minibuss, av ett väl ansett märke, Som har bakhjulsdrivning, väldigt lätt i rumpan och dålig antispin/sladd. För en del åkare är detta ett bra märke att köra taxi med.
Detta är bara mina åsikter, fast det finns många som delar den med mig.
Jag kör gärna en vanlig personbil av samma märke.
Iallafall Min dag har börjat, det är slask överallt snö tinar och det är blött. Mitt pass går från 7-18. Min hjärna börjar spinna på, några timmar bakom ratten de senaste åren har satt sina rutiner. Man läser av sina medtrafikanter.
Hjärnan börjar verkligen spinna nu. Nu har man vaknat till sitt fulla.
Många andra medtrafikanter tänker säkert. Bara jag tar mig till jobbet säkert, men detta är mitt jobb. när ni kommer fram till jobbet och sätter er på antingen kontorsstolar, receptioner, kundmottagningar, industriarbetare, vårdpersonal, sitter vi i våra hjullastare, lastbilar, bilar, vägmaskiner.
Alla som jobbar på eller kring vägarna. Vi är på vårat jobb. Vi kan inte släppa vårat fokus ifrån det vi gör.
Vi har ansvar för alla medtraffikanter. De som sitter i sina bilar, eller går på vägen, cyklar trots att det är (enligt mig) bättre att gå i detta väglaget.
En dam som går över övergångsstället vid Kulturens hus i Luleå.
Hon som tar skydd eller försöker på nått sätt försvara sig när jag ser att hennes barnvagn fastnar i snön och stannar upp precis som jag ska passera, jag ser detta jag förstår tillräckligt för att gira undan utan att något händer. För mig förstår jag inte hennes anledning att försöka blockera bort något, om det är vatten eller att hon tror att hon ska bli påkörd, jag är flera meter ifrån henne i sidled. och inget vatten skvimpar upp på henne.
På väg in med skolbarn från gammelstan på 97:an så stannar trafiken upp, jag vet inte om någon mer än jag får panik och en adrenalinrush när jag inte litar på bilens bromsförmåga, jag vet att den är väl servad. Jag vet att ingenting är fel på den, men hur är väglaget just här?
Bilen framför mig bromsar in ganska hastigt. tänker han på att det finns något bakom sig.
Man spelar cool, att man fejkar situationen, i liknande situationer då hjärtat sitter i halsen, finns alltid tusen sätt att skrämma upp en medtrafikant, en situation som man inte kunnat läsa av. När någon byter fil framför en utan att blinka, en cirkulationsplats, då de ska svänga runt men inte blinkar, eller korsning där de svänger ut mitt framför en utan att blinka. finns tusen saker som kan hända och händer varje dag. Våran vardag.
När bilen kämpar sig fram i snömodd och jag inte vill stanna, Kunden skriker till att hon bor här o jag ska stanna, då jag säger att jag vet om det, men jag vill köra runt, så att hon inte behöver gå runt i djupsnön, eller att jag behöver sätta mig på det förrädiska underlaget.
När en bil plötsligt slänger i backen och börjar backa, utan att titta i backspegeln.
Jag vet att jag gör mina missar också.
Jag har ett temprament, jag tycker inte om folk som ligger i fel fil, inte blinkar, inte släpper fram i korsningar som är dubbelfiliga, och de envisas att ligga i ytterfilen, då jag vill komma ut.
Jag kan själv backa, ibland, Jag försöker vara observant, men det är inte kul att folk springer bakom bilen, eller kör bakom bilen när de ser att mina backlysen är på.
Jag har aldrig kört på en annan människa, då jag backar vill jag helst slippa risken med, så kul kan det inte vara.
I andra situationer får andra skylla sig själv.
När vi kör på vägen är det våran väg, när det är krogkväll så finns det en passage i Luleå som många tar för att unvdika att gå 20-50 meter längre väg, till en gångtunnel under. Den går över en högt traffikerad väg. Som många taxibilar kör vid. Jag brukar alltid slå på hellysena där så att de ser att man kommer, i enstaka fall har jag fått tuta, som på en flock renar.
Dumma tröga djur som står på vägen och inte fattar att flytta sig, eller se sig om, lapar upp spriten från sina flaskor, som renar slickar salt från vägen. In i dimman.
Jag har bländat polisen när jag kom där. En gång.
Polisen gör ingenting åt de folken trots att det varken är övergångsställe eller på liknande sätt en personövvergång där.
Många taxikollegor säger att blir någon påkörd där så är det deras eget fel. Iallafall säger jag det. jag kan inte hållas ansvar för alla andras handlingar i trafiken för nångång kommer nån bli påkörd där. Då kommer det ta hus i helvete!
Först då, när någon ligger där.
Lagar som existerar om övergångsställe är jag fruktat konsekvent med, jag har väjningsplikt på alla som går eller leder cyklar, men cyklar de försöker jag få dom observanta på att de är deras fel. Flera gånger har jag tvärnitat för att inte köra på någon fotgängare som plötsligt står mitt framför motorhuven. Ibland har man missat dom, ibland har man inte förstått att de är på väg över.
Står de o pratar med någon vid ett övergångsställe ser det oftast inte ut som att de ska gå över vägen.
De vägrar söka ögonkontakt, många gånger kan de gå med blicken i marken. Eller i mobilen.
Jag blir sällan aggresiv i trafiken. Kanske när man kör fredag lördag, krogen stänger man har skrikiga kunder. Man vill bara bli av med dom fort, jag vet själv hur jag är när jag är i fyllan.
Men när jag sätter mig i en taxi. Om jag får tillfälle att vara ute på krogen o svina, som jag kallar det, ser jag till att försöka prata i normal samtalston att inte försöka ragga på taxichauffören, dumpa priset, veta vart jag ska någonstans och sitta still.
Jag försöker säga till om jag mår illa, att jag inte kan genomföra resten av taxiresan utan att göra på mig på ett eller annat sätt.
Jag litar på min körförmåga, jag måste lita på bilens förmåga också och aldrig köra över dess förmåga eller min.
Det är mitt ansvar som chaufför att bilen jag kör, att den funkar, däcken är ok, bromsarna, ja allting från tvätt o inredning till utrustning och prestanda.
En bra åkare lyssnar när man säger att bilen har problem och man vägrar köra.
Jag har satt mig i bilar som jag personligen vägrat köra privat, därför att åkaren har sagt att de är i fullgott skick, sen står i flera timmar utan att jag varken får betalt för det eller att jag får igång bilen.
Jag har skruvat i bilen jag senare ska köra under kvällen. Först skruvat i fyra timmar, sen har jag kört i tio. Jag älskar att skruva i bilar. Eller städa och hålla på, men när det inte är min privata, att jag är trött efter det jag gjort åkt hem och duschat av mig för att sen så fort jag kan sätta på mig taxiuniformen o sen sätta mig på min häst o köra människor, personer som lämnar sitt liv i mitt ansvar. Det krävs att jag får vara utvilad.
Men mina medtraffikanter, där kan allting hända, i händelse av att jag läser av situationen fel, eller annat, men jag litar mer på lastbilar, eller andra vägmaskiner. att de är lika skärpta som jag för de också har vägen som sin arbetsplats.
Detta är min vardag. Upp till tretton timmar sträcker sig vårat arbetspass. Det finns dagar då passen blivit längre. Trots att det ligger utanför lagen, har det blivit så långt som ibland femton timmar. Bilen måste hem, jag står mitt ute på en ödeväg någonstans i norrland, inget hotell finns, bilen finns som sovplats.
Ibland hinner man knappt äta eller springa på toa. Dag som natt.
Vissa pass börjar fyra på morgonen, andra tio på kvällen.
Det brukar inte finnas ersättare om man känner att man sovit dåligt på natten. När man har dygnsskiftning.
Jag tränar hårt, ca 6 dagar i veckan. Kampsport, Ingen stil som jag har nytta av i taxin även om jag har stött på hotfulla personer försöker man avvärja det med sitt munläder.
Ibland är jag ofokuserad på träningarna, ibland så är mitt huvud fortfarande kvar i taxin, ibland är det på väg dit.
Träningarna är min meditation. Ett sätt att för mig slappna av. Vare sig det är kampsporten, skidorna, eller gymmet, det är det jag sysslar med på min fritid.
Jag funderar på köpa egen bil.
Men för mig så är det kvalitet på bilen som jag vill ha inte något som går igenom av de nya förordningarna om miljöbilar. gränsen gör att jag inte kan köpa en som har drivning på alla fyra hjulen. Om jag vill äga en egen taxi.
För mig så tycker jag att miljön är väldigt viktig, men om jag ska tumma på säkerhet i trafiken, eller miljön.
Så blir det att tumma på miljön.
Jag är konsekvent med säkehetsbälte också, men sätter de sig i taxin så måste jag upplysa resenärerna om att det existerar bälten. Gör jag inte det så kan jag åka på bötern i en kontroll.
Det är inte så kul att vara orsaken att någon sitter i rullstol eller ligger i en kista.
vare sig det är mitt fel eller den som ligger där.
Ett förlåt räcker inte långt.
Jag hoppas bara detta kan komma fram till någon som kan tänka om och tänka rätt...
Min vardag lämnar ditt liv i mina händer, varje gång du sätter dig i min taxibil.
Många tycker säkert nu att varför kör du taxi om du nu inte tycker om riskerna med det.
Jag älskar att köra taxi vissa dagar. Andra kan jag verkligen hata det. Det är så med alla jobb.
Jag tycker att jag är bra på att köra bil, det borde man bli, annars har man inte i denna branchen att göra.
jag tycker om variationen med jobbet. att ibland köra sjukresor, gamla pensionärer som ska hem eller iväg på något kafferep. prata med dom. att ibland köra ungdomar, till skolan, eller folk till krogen. Hem ifrån krogen inte lika kul, alltid. Man tar det goda med det onda som med allting.
Jag älskar mina kollegors sjuka humor, de få gånger vi står o surrar, ibland kan det bli flera timmar. En nedtrappning då vi kört krogfolk. Alla sjuka möten med folk.
Alla sjuka frågor som resenärer ställer. Det blir en del. Oftast förekommer standardfrågorna.
En fråga som jag tycker kan tas upp här är när jag stannade utanför mitt universitet och började surra med gäng som stod därute.
En tjej förstod inte att jag också försöker vara studerande
Hon ställde frågan.
"Gör det dig lycklig att köra taxi?"
"Definiera lycklig?" var min motfråga.
"Ja alltså, är det ditt mål i livet, det som gör dig glad att köra taxi, fyller det upp ditt liv."
"Nej"
Hennes definition på lycklig stämmer inte in på vad jag tycker förfyller mig.
Men det kan vara en väg dit. Jobbet ger en medel att uppfylla ens livs mål.
Min träning gör mig lycklig.
Mina vänner gör mig lycklig.
Min familj gör mig lycklig och ibland uppgiven.
Min egen bil gör mig lycklig.
Att vakna upp på morgonen, ger lycka det med.
Lycka är vad vi själva definierar det som.
och lycka är att varje dag göra sitt bästa för att förbättra sig själv inom de aspekter man
vill bli bättre i.
Vill man bli bättre på att göra något.
Är det bara en själv man kan vända sig till.
Idag tycker jag att det är mer exemplariskt än (utan att namedroppa) andra internetmedium.
Som jag ser det är det fem år sen jag sist använde denna bloggen.
Mycket har hänt.
Snabb återblick,
Jag flyttade till jokkmokk bodde där. (från skåne)
Flyttade till Vuollerim till eget hus och halv häst.
Sen flyttade jag ut och till Luleå för att studera, men jag började med att köra taxi.
och har gjort det i ca två tre år nu snart.
Idag när jag satt i taxibilen. började jag tänka på yrket som det är.
Jag var ganska uppgiven över att det blivit plusgrader igen. Det var väldigt dåligt före på vägen.
Sitter i en av de som jag anser vara värsta bilarna i yrket, men som ändå fått stort genomslag och jag kört allra mest inom yrket, en minibuss, av ett väl ansett märke, Som har bakhjulsdrivning, väldigt lätt i rumpan och dålig antispin/sladd. För en del åkare är detta ett bra märke att köra taxi med.
Detta är bara mina åsikter, fast det finns många som delar den med mig.
Jag kör gärna en vanlig personbil av samma märke.
Iallafall Min dag har börjat, det är slask överallt snö tinar och det är blött. Mitt pass går från 7-18. Min hjärna börjar spinna på, några timmar bakom ratten de senaste åren har satt sina rutiner. Man läser av sina medtrafikanter.
Hjärnan börjar verkligen spinna nu. Nu har man vaknat till sitt fulla.
Många andra medtrafikanter tänker säkert. Bara jag tar mig till jobbet säkert, men detta är mitt jobb. när ni kommer fram till jobbet och sätter er på antingen kontorsstolar, receptioner, kundmottagningar, industriarbetare, vårdpersonal, sitter vi i våra hjullastare, lastbilar, bilar, vägmaskiner.
Alla som jobbar på eller kring vägarna. Vi är på vårat jobb. Vi kan inte släppa vårat fokus ifrån det vi gör.
Vi har ansvar för alla medtraffikanter. De som sitter i sina bilar, eller går på vägen, cyklar trots att det är (enligt mig) bättre att gå i detta väglaget.
En dam som går över övergångsstället vid Kulturens hus i Luleå.
Hon som tar skydd eller försöker på nått sätt försvara sig när jag ser att hennes barnvagn fastnar i snön och stannar upp precis som jag ska passera, jag ser detta jag förstår tillräckligt för att gira undan utan att något händer. För mig förstår jag inte hennes anledning att försöka blockera bort något, om det är vatten eller att hon tror att hon ska bli påkörd, jag är flera meter ifrån henne i sidled. och inget vatten skvimpar upp på henne.
På väg in med skolbarn från gammelstan på 97:an så stannar trafiken upp, jag vet inte om någon mer än jag får panik och en adrenalinrush när jag inte litar på bilens bromsförmåga, jag vet att den är väl servad. Jag vet att ingenting är fel på den, men hur är väglaget just här?
Bilen framför mig bromsar in ganska hastigt. tänker han på att det finns något bakom sig.
Man spelar cool, att man fejkar situationen, i liknande situationer då hjärtat sitter i halsen, finns alltid tusen sätt att skrämma upp en medtrafikant, en situation som man inte kunnat läsa av. När någon byter fil framför en utan att blinka, en cirkulationsplats, då de ska svänga runt men inte blinkar, eller korsning där de svänger ut mitt framför en utan att blinka. finns tusen saker som kan hända och händer varje dag. Våran vardag.
När bilen kämpar sig fram i snömodd och jag inte vill stanna, Kunden skriker till att hon bor här o jag ska stanna, då jag säger att jag vet om det, men jag vill köra runt, så att hon inte behöver gå runt i djupsnön, eller att jag behöver sätta mig på det förrädiska underlaget.
När en bil plötsligt slänger i backen och börjar backa, utan att titta i backspegeln.
Jag vet att jag gör mina missar också.
Jag har ett temprament, jag tycker inte om folk som ligger i fel fil, inte blinkar, inte släpper fram i korsningar som är dubbelfiliga, och de envisas att ligga i ytterfilen, då jag vill komma ut.
Jag kan själv backa, ibland, Jag försöker vara observant, men det är inte kul att folk springer bakom bilen, eller kör bakom bilen när de ser att mina backlysen är på.
Jag har aldrig kört på en annan människa, då jag backar vill jag helst slippa risken med, så kul kan det inte vara.
I andra situationer får andra skylla sig själv.
När vi kör på vägen är det våran väg, när det är krogkväll så finns det en passage i Luleå som många tar för att unvdika att gå 20-50 meter längre väg, till en gångtunnel under. Den går över en högt traffikerad väg. Som många taxibilar kör vid. Jag brukar alltid slå på hellysena där så att de ser att man kommer, i enstaka fall har jag fått tuta, som på en flock renar.
Dumma tröga djur som står på vägen och inte fattar att flytta sig, eller se sig om, lapar upp spriten från sina flaskor, som renar slickar salt från vägen. In i dimman.
Jag har bländat polisen när jag kom där. En gång.
Polisen gör ingenting åt de folken trots att det varken är övergångsställe eller på liknande sätt en personövvergång där.
Många taxikollegor säger att blir någon påkörd där så är det deras eget fel. Iallafall säger jag det. jag kan inte hållas ansvar för alla andras handlingar i trafiken för nångång kommer nån bli påkörd där. Då kommer det ta hus i helvete!
Först då, när någon ligger där.
Lagar som existerar om övergångsställe är jag fruktat konsekvent med, jag har väjningsplikt på alla som går eller leder cyklar, men cyklar de försöker jag få dom observanta på att de är deras fel. Flera gånger har jag tvärnitat för att inte köra på någon fotgängare som plötsligt står mitt framför motorhuven. Ibland har man missat dom, ibland har man inte förstått att de är på väg över.
Står de o pratar med någon vid ett övergångsställe ser det oftast inte ut som att de ska gå över vägen.
De vägrar söka ögonkontakt, många gånger kan de gå med blicken i marken. Eller i mobilen.
Jag blir sällan aggresiv i trafiken. Kanske när man kör fredag lördag, krogen stänger man har skrikiga kunder. Man vill bara bli av med dom fort, jag vet själv hur jag är när jag är i fyllan.
Men när jag sätter mig i en taxi. Om jag får tillfälle att vara ute på krogen o svina, som jag kallar det, ser jag till att försöka prata i normal samtalston att inte försöka ragga på taxichauffören, dumpa priset, veta vart jag ska någonstans och sitta still.
Jag försöker säga till om jag mår illa, att jag inte kan genomföra resten av taxiresan utan att göra på mig på ett eller annat sätt.
Jag litar på min körförmåga, jag måste lita på bilens förmåga också och aldrig köra över dess förmåga eller min.
Det är mitt ansvar som chaufför att bilen jag kör, att den funkar, däcken är ok, bromsarna, ja allting från tvätt o inredning till utrustning och prestanda.
En bra åkare lyssnar när man säger att bilen har problem och man vägrar köra.
Jag har satt mig i bilar som jag personligen vägrat köra privat, därför att åkaren har sagt att de är i fullgott skick, sen står i flera timmar utan att jag varken får betalt för det eller att jag får igång bilen.
Jag har skruvat i bilen jag senare ska köra under kvällen. Först skruvat i fyra timmar, sen har jag kört i tio. Jag älskar att skruva i bilar. Eller städa och hålla på, men när det inte är min privata, att jag är trött efter det jag gjort åkt hem och duschat av mig för att sen så fort jag kan sätta på mig taxiuniformen o sen sätta mig på min häst o köra människor, personer som lämnar sitt liv i mitt ansvar. Det krävs att jag får vara utvilad.
Men mina medtraffikanter, där kan allting hända, i händelse av att jag läser av situationen fel, eller annat, men jag litar mer på lastbilar, eller andra vägmaskiner. att de är lika skärpta som jag för de också har vägen som sin arbetsplats.
Detta är min vardag. Upp till tretton timmar sträcker sig vårat arbetspass. Det finns dagar då passen blivit längre. Trots att det ligger utanför lagen, har det blivit så långt som ibland femton timmar. Bilen måste hem, jag står mitt ute på en ödeväg någonstans i norrland, inget hotell finns, bilen finns som sovplats.
Ibland hinner man knappt äta eller springa på toa. Dag som natt.
Vissa pass börjar fyra på morgonen, andra tio på kvällen.
Det brukar inte finnas ersättare om man känner att man sovit dåligt på natten. När man har dygnsskiftning.
Jag tränar hårt, ca 6 dagar i veckan. Kampsport, Ingen stil som jag har nytta av i taxin även om jag har stött på hotfulla personer försöker man avvärja det med sitt munläder.
Ibland är jag ofokuserad på träningarna, ibland så är mitt huvud fortfarande kvar i taxin, ibland är det på väg dit.
Träningarna är min meditation. Ett sätt att för mig slappna av. Vare sig det är kampsporten, skidorna, eller gymmet, det är det jag sysslar med på min fritid.
Jag funderar på köpa egen bil.
Men för mig så är det kvalitet på bilen som jag vill ha inte något som går igenom av de nya förordningarna om miljöbilar. gränsen gör att jag inte kan köpa en som har drivning på alla fyra hjulen. Om jag vill äga en egen taxi.
För mig så tycker jag att miljön är väldigt viktig, men om jag ska tumma på säkerhet i trafiken, eller miljön.
Så blir det att tumma på miljön.
Jag är konsekvent med säkehetsbälte också, men sätter de sig i taxin så måste jag upplysa resenärerna om att det existerar bälten. Gör jag inte det så kan jag åka på bötern i en kontroll.
Det är inte så kul att vara orsaken att någon sitter i rullstol eller ligger i en kista.
vare sig det är mitt fel eller den som ligger där.
Ett förlåt räcker inte långt.
Jag hoppas bara detta kan komma fram till någon som kan tänka om och tänka rätt...
Min vardag lämnar ditt liv i mina händer, varje gång du sätter dig i min taxibil.
Många tycker säkert nu att varför kör du taxi om du nu inte tycker om riskerna med det.
Jag älskar att köra taxi vissa dagar. Andra kan jag verkligen hata det. Det är så med alla jobb.
Jag tycker att jag är bra på att köra bil, det borde man bli, annars har man inte i denna branchen att göra.
jag tycker om variationen med jobbet. att ibland köra sjukresor, gamla pensionärer som ska hem eller iväg på något kafferep. prata med dom. att ibland köra ungdomar, till skolan, eller folk till krogen. Hem ifrån krogen inte lika kul, alltid. Man tar det goda med det onda som med allting.
Jag älskar mina kollegors sjuka humor, de få gånger vi står o surrar, ibland kan det bli flera timmar. En nedtrappning då vi kört krogfolk. Alla sjuka möten med folk.
Alla sjuka frågor som resenärer ställer. Det blir en del. Oftast förekommer standardfrågorna.
En fråga som jag tycker kan tas upp här är när jag stannade utanför mitt universitet och började surra med gäng som stod därute.
En tjej förstod inte att jag också försöker vara studerande
Hon ställde frågan.
"Gör det dig lycklig att köra taxi?"
"Definiera lycklig?" var min motfråga.
"Ja alltså, är det ditt mål i livet, det som gör dig glad att köra taxi, fyller det upp ditt liv."
"Nej"
Hennes definition på lycklig stämmer inte in på vad jag tycker förfyller mig.
Men det kan vara en väg dit. Jobbet ger en medel att uppfylla ens livs mål.
Min träning gör mig lycklig.
Mina vänner gör mig lycklig.
Min familj gör mig lycklig och ibland uppgiven.
Min egen bil gör mig lycklig.
Att vakna upp på morgonen, ger lycka det med.
Lycka är vad vi själva definierar det som.
och lycka är att varje dag göra sitt bästa för att förbättra sig själv inom de aspekter man
vill bli bättre i.
Vill man bli bättre på att göra något.
Är det bara en själv man kan vända sig till.
Saturday, February 07, 2009
Jokkmokks marknad
Och jag känner mig berusad bara av kylan och att gå runt och prata med folket man känner på marknaden, igår var jag helt väck, jag fick vätskebrist och var allmänt dekis efter vi stått hela dagen i hemvärnstältet och fått mota bort massa fyllisar som spydde ur sig sina bitterheter över det svenska hemvärnet, men sånna kommer också på marknaden vad gör man åt det?
Jag var då inge bra på det, då min hjärna slutar funka vid ca 18 minus.... brr.. speciellt efter kl 3 på eftermiddagen, då vi stått sen tio på förmiddagen.
köpte en rolig kniv som jag har hemma nu gjord av en rälsspik till järnvägar.. så där kan man verkligen säga Järnspikar :p
Annars har de väl inte hänt så mycket, kommit på i veckan att det gör ont när någon sparkar på mitt ben som Anders (Olis) sparkade på i höstas.. fick reda på av en kompis att han varit med om samma sak, det tog över en termin för det att försvinna, så får akta mig nu på träningarna.
men jag får inte så mycke blåmärken ändå, gör ont inne i benet :(
Gymkortet har gått ut och jag har inte råd att betala ett nytt just nu :( trååkigt..
Japanskan känns som den går åt helvete, på tisdag ska vi ha test på hela hiragana sen har man ju bara katakana kvar.. whii!! bara 46 + några tecken till till att lära sig.... på de hela trivs jag jättebra med kursen men just nu är de mycke att göra, det kommer bli tungt....
Har ett mål med 2009 nu, under 100 kg innan årets slut.. ligger på 113 just nu... så ska försöka med ½-1 kg i veckan :D
Ganbatte dattebayo!
Ja mata ne.!
Ps. de blev ett inlägg i mina andra bloggar också, tyvär har jag inte lyckats följa andra bloggar så bra.. men om ni har bloggar lägger jag gärna till dom i min lista på bloggar jag läser, pm-a mig.....
Subscribe to:
Posts (Atom)