Träningsglädje

Efter att ha tränat och hållt igång ganska länge denna gången, har jag insett att det är en väldigt stor del av mitt liv och vill gärna dela med mig av mina erfarenheter så här långt.

Jag har inga planer på att göra det här men kommer under dagen att starta en ny blogg där jag planerar att skriva om mina tankar kring allting som har med träning att göra. 

Den här bloggen vill jag ska vara för mina privata tankar och aspekter av mitt liv.

Over and out, så hörs vi på ett tag.


Redigerat:
Detta kommer bli min träningsblogg:

http://sammelstark.blogspot.se/

Till alla dom, som kämpar.

Det är alltid vemodigt att lämna en stad, full med vänner som man ser alldeles för sällan.

Det här utlägget började jag på idag efter jag följt en av mina mest långvariga vänner till hans jobb.

Men känslan började redan igår, då jag landat i Stockholm med mitt tåg.

Jag kände sådan tillfredsställelse av att åter vara i staden. Gå runt och känna på dess gator, titta på affärerna och mötas av dess folk.

Känna de samma lukterna som de alltid varit på olika ställena man alltid hållit till på i den stund man bodde här. 

Känslan längtan o minnena, butikerna som finns kvar och allt det som är nytt.

Att kunna gå skrattandes tillsammans med en kompis man inte träffat på flera år, men ändå känna samma närhet till. Samma vänskap.

Jag insåg att vänskap är som något man måste underhålla, men inte alltid vara närvarande för. Den finns kvar där om den en gång blivit etablerad. 

Den kan förändras och mogna eller ibland också tyna bort, men är den menad att vara, så kommer den alltid vara stark.

 

Stockholm har jag inte alltid kommit överens med. Det är lättast att beskriva det som att man en gång i tiden inte hade mognaden till staden. Lite som ett ungt förhållande, man ger sig in för tidigt för att uppskatta det, för hårt och för tillgivet för att det sen bara blir skit. 

När jag klev av tåget kände jag ändå att här kan jag bo, det är inte alla städerna jag känner så för, jag har avskytt Stockholm. Mest för att jag har varit för ung, för naiv och dåliga saker som hänt där.

Jag ville först beskriva denna känslan som ett gammalt ex som man inte kan undvika, kanske lite som att ha barn med nån och sen blir ens förhållande uselt, man separerar, lever sina egna liv, sen mognar man och hittar tillbaka till varandra, för att man var för så ung och dum, för temperamentsfull.

Men det känns inte riktigt så. 

Det är nära men ändå inte den känslan jag får.

Känslan jag får idag är att en stad är som en gammal vän. Som är stor nog att man kan trampa igenom den, känslan, av gatorna, lukterna och vad som mer ger sitt intryck till staden. Vad man själv ger och att man har mognat tillsammans.

En stad eller en plats är vad man gör den till, vad som finns där intrycken som har varit och minnena som hänt där, man kan minnas antingen det bra eller det dåliga.

Jag har känt samma sak i min hemstad. Min födelse och uppväxtsstad, jag har gått från att se det dåliga till det som jag gillar med staden. Visst finns det fortfarande folk där som jag avskyr, (som jag själv inte vet vad som händer om jag stöter på idag) men det har inte med staden att göra, jag har även vänner där, som jag älskar och som jag skulle göra allt för. Allting handlar om inställning.

Förr i tiden valde jag ofta det dåliga, istället för det bra.

Jag har gått ifrån det till att försöka se det positiva. Att leva i nuet, att vara med dom som får mig att le och sprudla av glädje, istället för att tryckas ner av det negativa som finns.

Visst har jag från tillfälle till tillfälle tappat mitt positiva tänkande. Jag har tur jag har vänner som kan få mig tillbaka till rätt spår.

Jag har bott på olika ställen, Ängelholm, Norrtälje, Stockholm (Hägersten) Jokkmokk, Luleå.

Jobbat i Gällivare.

Där ungdomar sagt till mig att de vill flytta därifrån, för där finns inget som de vill göra.

Redan då sa jag till samma ungdomar, att ett ställe, den plats där man bor, blir vad man gör det till. Istället för att gnälla på det som inte finns,se på det som finns eller gör det man vill ha. Finns inte en sport eller hobby i din stad, försök starta en förening.

Det är ungefär så det låter, ibland blir det tvärtom. När jag bodde på Hägersten, ville jag så mycket men gjorde inget, (främst för att jag inte hade råd) jag hade ingen Go!-attityd

Det fanns såpass mycket att välja på så att man blir överväldigad. 

 Då krävs det kontakter, bra vänner, jag minns jag gick till en kung-fu lokal på Medis. Men backade för det var för dyrt jag hade för låg självkänsla, jag var fortfarande en bruten man då, jag var ensam och osäker. Jag önska jag haft alla vänner i stan då som jag har nu. 

Jag tackar mina vänner i Jokkmokk att de ringde mig när träningar var, eller att vi försökte hitta på saker, peppa en. 

Det har inte alltid varit så. Jag fick den attityden att jag ska aldrig ge mig.

Aldrig någonsin ska jag sluta kämpa. 

Vare sig det gäller personlig- yrkes- eller fysisk-a motgångar.

Jag har alltid ställt upp för vänner och aldrig krävt något, tillbaka. 

Jag tycker att det ska komma självmant. Det är inte alltid man får tillbaka något. Men när man får tillbaka något känns det tillfredsställande ändå. Jag har en tendens att alltid ta hand om mina egna problem, klantar jag mig tar jag mig själv ut ur det. Men ibland krävs det att man får hjälp. 

Då hjärta, blod, svett och tårar bara kan ta en så långt. 

Det känns skönt att känna att man har vänner. Som har överenseende för att man lyckas med dumma saker mitt i natten. 

Speciellt i en stad som Stockholm.

Men det jämnar väl ut sig på en tioårsperiod.?

Jag förväntar mig att vänner ringer nångång till mig o behöver hjälp. Likväl att jag kan ringa dom. (Även om det är sällan)

Det enda jag är ledsen över är att alla mina vänner som jag anser dom. Är utspridda över hela Sverige och snart världen. 

Jag hoppas att den dagen aldrig kommer då jag känner att jag inte vill kan eller orkar umgås, men någon av dom om jag passerar dess stad. 

Jag hoppas:

Att de fortsätter ha överseende för att vi alldeles för sällan träffas. 

Eller att de aldrig blir rädda för att höra av sig till mig, om det är något eller vill hitta på en sak.

Till slut säger jag.

Gå en hel dag utan att gnälla på någonting, se sen hur ditt liv förändras. Allting är vilken inställning du har. (Jag har för övrigt ännu inte lyckats, men jag jobbar på det!)

Det här skulle vara en kärleksförklaring till Stockholm, en större stad i Sverige som jag än en gång kommit att älska. Nu när jag fyllt staden med en glädje som finns och kommer finans kvar nästa gång jag kommer dit. Likväl min nuvarande hemort, där jag också har vänner jag träffar för sällan, för allting ställer till det. 

 Livet rusat iväg alltför fort. Tiden att umgås finns där. Då tar vuxenlivet alltid en ut på en annan väg. 

Konstigt hur det är, jag trodde aldrig att jag skulle bli vuxen, vissa saker är jag det inte med medans andra känner jag att jag är det väldigt mycket. 

Träningsvärk i hjärnan

För ett tag den gick jag in på styrkelabbet.se s hemsida. För efterforskning. Efter ha läst delar ur den och flera andra träningshemsidor, inser jag att det krävs flera saker för att klara sig i sin träning.

Ett bra träningsschema och dagbok för det.
Att man sen håller sig till det träningsschema som man förutsatt att köra, det kräver tid för att det ska ge resultat. Det mäter du med hjälp av dagbok och ihärdighet.

Utstakade mål.
Vare sig ens mål är att gå upp i vikt ner i vikt, öka minska dikten-datten hit o dit, ska man ha ett mål och skriva upp vägen dit där hör dagbok också till. Få en morot för varje mål som ni uppnår, inte en som är relaterad till att ni förlorar målet igen.

Att ha motivation vilja och tid
Det är ytterst viktigt att ha en stabil miljö där man kan återfinna sin energi för att genomföra målen, det är lätt att störas av yttre faktorer alldeles för lätt, för mig är det en inställning att inte oroas av något jag inte kan påverka. Men det jag kan påverka kan jag försöka ändra på och oroas över.

Hjälpmedel för att förverkliga sina mål och kunskap om hur målen ska förverkligas
Mycket idag handlar om vikt och styrka. En vis man sa en gång till mig att man kan va smal och ändå överviktig för man inte klarar bära sin vikt, och vice versa, man kan va fet och vältränad.
För detta finns hjälpmedel såpass att jag tror mina syskon om de lyssnar på mig denna gången tar mina råd till sig. Det går att gå ner i vikt med dietshakes, det imponerar på mig, för jag hade aldrig klarat av det sättet. Men det är en Quick-fix. För att sen klara resten av livet ska man äta vanlig mat, ha då en app i eran telefon som ni loggar allting. Det finns flera bra på marknaden. Själv kör jag med myfitnesspal.

För att förbränna fett krävs muskler, därför krävs en bra bas också. Inte bara ett energiunderskott, visst jag vet du litar på din pt mer, men det är för mig slöseri med pengar, allting finns att läsa på internet. Internet är ett hjälpmedel, där det står mycket som går emot vartannat, men en sak är gemensamt, energiunderskott, muskelträning mer proteiner för att undvika nedbrytning av onödigt mycket muskler i samband med viktnedgång.
I samband med att bygga muskler krävs energiöverskott, det behöver jag väl inte säga?
I samband med att förändra sin kropp, det får du själv figurera ut.
Sen är alla olika. Men belastningen tas från dig att tänka på kalorier, upp/nedgång i vikt så länge du har ett hjälpmedel som håller koll på dig åt det. Speciellt om man inte har tid eller lust att skriva en dagbok. Det enda som ligger på dig är ansvaret att fylla i korrekt.

Hitta en träningsmetod och lokal där ni trivs, kläder som är bekväma och snygga för er.
Detta är svåraste punkten tycker jag, det genomsyras också även att jag delvis inte håller med om detta, jag kanske är för självsäker eller skiter i saker som händer runtomkring mig. Det är jag och min träningspartner som det cirkulerar runt. Ingen mer om man inte stöter på vänner.
Vi tränar mest för oss själva. Men runt andra som har liknande mål, respektera att andra använder samma maskiner också påverka sånt du kan påverka och var artig mot andra.

För en nystart eller start krävs det att man känner sig bekväm där man tränar. Korrekt bemött, kläderna sitter bra, och flera andra aspekter.

Man känner sig bekväm i sig själv, detta är delvis därför man går till träningslokalen, man känner sig inte bekväm med sig själv, skit i det, det är ingen som är det, det viktiga är att man känner sig bättre när man går därifrån.
Det sa jag du tränar för dig själv, det är viktigt att du trivs där du tränar, att du längtar dit.
Till detta kan man också tillägga att musik som du tycker är bra hjälper till, ett bra soundtrack är alltid motiverande.

Att inte vara rädd för att ta ut sig och svettas.
När jag tränade i Jokkmokk styrkelyftsklubb kom jag under en joggingrunda, på maskin, i kontakt med en äventyrsresare, Lars Monsen.
Han och jag är av samma övertygelse, man ska inte vara rädd för att svettas, många som är på gymmet är det, främst tjejer känns det som, går dit översminkade och lyftet lätt och får ingen förbättring. Även killar gör samma sak, kanske inte sminket men tränar pumpar vikter sen drar hem. Detta är i olika relation till vad du tränar till för mål. Men enligt mig kan man inte nå träningsmål utan att öka i temperatur och börja svettas.
Detta går direkt emot det förra, faktiskt inte, om du känner dig obekväm med att svettas får du ändra din mentala inställning till att svettas till att du känner dig bekväm med det.

Vila och träning går hand i hand. Så går en sund livsstil.
Vila mellan träningarna är ytterst viktigt som att träna, detta kan man om man samlar kunskap om träning, det är ytterst dumt rent ut sagt idiotiskt att inte vila efter du tränat, eller skadat dig. Samma sak går det inte att tro att alkohol eller andra droger som bryter ner kroppen funkar på ett positivt sätt med träning, dvs, ska du supa o röka och knarka eller dopa dig går du fetbort som en vettig tränings o fitnessperson. I min värld. Jag vet att en del inte håller med mig i detta, allting är ju i korrelation till dina mål. Men inte mina.

Att gå på träningslokalen och verkligen göra något.
Detta kan vara det viktigaste, att när man väl är på lokalen, göra något. Min första kontakt med ett gym gjorde att jag testade varje maskin, varpå en som jobbade där tyckte att det ger ju inte mig något att pilla på en maskin här å där.
Det är socialt att va på lokalen men det ska ge dig något också.

Med detta kan jag lämna er till vidare läsning.

Jag har mer att tillägga med kommer inte på det nu. Dock lämnar jag en länk om en sak jag tycker kan ge mer att tänka på.

http://www.leangains.com/2011/09/fuckarounditis.html?m=1