Tuesday, July 31, 2007
Friday, July 27, 2007
Monday, July 23, 2007
Happis Ikea 2007-07-20
Fredag den 20 juli var vi på väg att åka till luleå där jag skulle lämna in min bil på lite framvagnsrekond och liknande.
när vi nedanför vuollerim kom att möta ett korsande rådjur som skulle över vägen och ner på andra sidan.
Rädjuret tog sig tid att titta så att det verkligen inte kom en bil innan det skulle över, men det kom ett annat konstigt ljud som den inte hade hört förut.
Den tittade åt höger och sen åt vänster. Som den lärt sig i smårådjursskolan. Ingenting. då hoppade den ut på vägen. Precis som en röd audi s2 Coupe -93 årsmodell kom förbi kröken. Det var det ljudet den inte hade hört förut, Hjärtat bultade och adredralin kom ut i kroppen. Vill du verkligen det här sa en inre röst innuti rådjurets hjärna,
"ja, egentligen inte. men nu är det försent att ändra på det." Svarade rådjurets egna tankar. Samtidigt som den röda audin närmade sig milimeter för milimeter, det gick så sakta. Nej det måste vara adredralinet som pumpar. Det skär sönder tiden till mikrofraktioner som går ultralångsamt.
Den röda audin dundrade in i rådjuret, det lät då ingenting innuti audin där de satt och spelade musik på lagom nivå som de också lärt sig i sin småskola att inte förstöra öronen.
"Nej!" hann rådjuret tänka innan den blinkade den sista gången, "nu får jag inte smaka på den andra sidans gräs."
Rådjuret for in i fronten. Tog ut all belysning huven och kylaren till bilen, innan den studsade upp över huven och iväg bakom bilen och landade, stendöd.
Bilen fortsatte några hundra meter till innan den stannade. De som satt i bilen försökte starta bilen en gång. Det såg som inte ut att ha hänt något märkvärdigt innuti bilen. utom att bilen hade stannat. Plötsligt såg de röken från den trasiga kylaren och kylarvätskan stiga upp från motorrummet.
"Helvete" muttrades det om innuti kupen. De var också skakade och adredralinet pumpade genom dem också, de klev ut ur bilen ganska snabbt och konstaterade att denna bilen inte kom längre. Kylaren och huven och och och.... ja oj.
De fick hjälp av en vänlig man som bodde precis där bilen hade stannat. Som bjöd på kaffe och fick sitta och vänta inne hos. Med en söt hund. Han hade telefonkatalog också som behövdes i denna situationen, för de två i kupen.
Föraren gick och drog bort det stackars rådjuret. Bara han och polisen som kom och hämtade det sedan kan beskriva hur det såg ut, rådjuret hade lämnat lite eftersig på vindrutan och på fronten. lite blod och kanske lite bajs. svart och rött var det iallafall.
Vem var det mest synd om?
Senare kom en bärgare som ringde människorna som suttit inne i kupen och sa att han var framme. De gick ut ur huset och tackade än en gång den vänliga gamla mannen för att han bjudit in dom och satte tag med att bärga bilen. sen åkte de resten av vägen in till luleå med bärgningsbil. Hon somnade, han nickade bara till när de nästan var framme.
Författars not:
Ingen skadades i denna historia. bara rådjuret mötte en för tidig bortgång.
Jag vet att min bror brukar köra mycket fort. men nu vet jag hur snabbt ett rådjur kan vara mitt framför huven också, klaga inte på honom. För han är en bra chafför. Som klarar sig bättre ur vissa situationer än andra, jag tror det var svårt för honom när han krashade opeln på åsen, det var ingens fel den där gången tror jag nu.
Bilen står nu i Luleå på verkstan och väntar på att folk ska komma tillbaka från semestern. Som sagt så skadades hela fronten och all belysning rök. vet inte hur det såg ut innuti motorrummet. men det får vi ta upp sen.
Jag har frågat om någon kan fotografera när de kommer förbi och de bilderna kommer väl så småningom till min mail.
när vi nedanför vuollerim kom att möta ett korsande rådjur som skulle över vägen och ner på andra sidan.
Rädjuret tog sig tid att titta så att det verkligen inte kom en bil innan det skulle över, men det kom ett annat konstigt ljud som den inte hade hört förut.
Den tittade åt höger och sen åt vänster. Som den lärt sig i smårådjursskolan. Ingenting. då hoppade den ut på vägen. Precis som en röd audi s2 Coupe -93 årsmodell kom förbi kröken. Det var det ljudet den inte hade hört förut, Hjärtat bultade och adredralin kom ut i kroppen. Vill du verkligen det här sa en inre röst innuti rådjurets hjärna,
"ja, egentligen inte. men nu är det försent att ändra på det." Svarade rådjurets egna tankar. Samtidigt som den röda audin närmade sig milimeter för milimeter, det gick så sakta. Nej det måste vara adredralinet som pumpar. Det skär sönder tiden till mikrofraktioner som går ultralångsamt.
Den röda audin dundrade in i rådjuret, det lät då ingenting innuti audin där de satt och spelade musik på lagom nivå som de också lärt sig i sin småskola att inte förstöra öronen.
"Nej!" hann rådjuret tänka innan den blinkade den sista gången, "nu får jag inte smaka på den andra sidans gräs."
Rådjuret for in i fronten. Tog ut all belysning huven och kylaren till bilen, innan den studsade upp över huven och iväg bakom bilen och landade, stendöd.
Bilen fortsatte några hundra meter till innan den stannade. De som satt i bilen försökte starta bilen en gång. Det såg som inte ut att ha hänt något märkvärdigt innuti bilen. utom att bilen hade stannat. Plötsligt såg de röken från den trasiga kylaren och kylarvätskan stiga upp från motorrummet.
"Helvete" muttrades det om innuti kupen. De var också skakade och adredralinet pumpade genom dem också, de klev ut ur bilen ganska snabbt och konstaterade att denna bilen inte kom längre. Kylaren och huven och och och.... ja oj.
De fick hjälp av en vänlig man som bodde precis där bilen hade stannat. Som bjöd på kaffe och fick sitta och vänta inne hos. Med en söt hund. Han hade telefonkatalog också som behövdes i denna situationen, för de två i kupen.
Föraren gick och drog bort det stackars rådjuret. Bara han och polisen som kom och hämtade det sedan kan beskriva hur det såg ut, rådjuret hade lämnat lite eftersig på vindrutan och på fronten. lite blod och kanske lite bajs. svart och rött var det iallafall.
Vem var det mest synd om?
Senare kom en bärgare som ringde människorna som suttit inne i kupen och sa att han var framme. De gick ut ur huset och tackade än en gång den vänliga gamla mannen för att han bjudit in dom och satte tag med att bärga bilen. sen åkte de resten av vägen in till luleå med bärgningsbil. Hon somnade, han nickade bara till när de nästan var framme.
Författars not:
Ingen skadades i denna historia. bara rådjuret mötte en för tidig bortgång.
Jag vet att min bror brukar köra mycket fort. men nu vet jag hur snabbt ett rådjur kan vara mitt framför huven också, klaga inte på honom. För han är en bra chafför. Som klarar sig bättre ur vissa situationer än andra, jag tror det var svårt för honom när han krashade opeln på åsen, det var ingens fel den där gången tror jag nu.
Bilen står nu i Luleå på verkstan och väntar på att folk ska komma tillbaka från semestern. Som sagt så skadades hela fronten och all belysning rök. vet inte hur det såg ut innuti motorrummet. men det får vi ta upp sen.
Jag har frågat om någon kan fotografera när de kommer förbi och de bilderna kommer väl så småningom till min mail.
Subscribe to:
Posts (Atom)